Större hinder – och nya möjligheter

Med fem SM-guld i ponnyhoppning är Philip Svitzer redo för nya möjligheter – i stallet såväl som på tävlingsbanan.

 
Vi träffar Philip hemma på gården i norra Skåne, och hör honom berätta om sina framtidsplaner, hur han ser på livet med hästar – och hur han gör sina drömmar till verklighet.

– Nyckeln till framgång tror jag är att man måste älska hästen. Annars kommer man inte orka – eller ha tålamodet att kämpa så mycket som behövs på hästryggen eller i stallet.

Philip har levt med hästar under hela sitt liv. Han började tävla som åttaåring, och idag jobbar han med hästar och i stallet varje dag, hela tiden. Han beskriver hästarna som en livsstil snarare än en hobby och de blir snabbt en naturlig del av familjen.

– Om jag kommer ut i stallet en morgon och ser att Zabrino inte mår riktigt bra så känner jag av det direkt. Och tvärtom. Han märker om jag inte är på topp också.

Till vardags spenderar Philip väldigt mycket tid i stallet och han poängterar att det är viktigt att ha en bra och fräsch stallmiljö.

– Det är i stallet det hårda slitet görs, och om man inte riktigt älskar det man gör i vardagen så kommer man heller inte komma någonstans på tävlingsbanan. När vi åker på tävlingar tar vi till exempel med oss stallpellets. Vi blöter upp det och sprider ut det i boxen, så blir det inte så mycket damm och ofräscht i stallet.

Philip och Zabrino har tävlat tillsammans i två och ett halvt år, och över tid så har det både blivit mer tävlingar och fler pokaler. De känner varandra innantill och vet båda exakt var de har varandra. Och nu står nya möjligheter för dörren. Med större häst, andra tävlingar och nya utmaningar.

– Det är många av mina polare och folk som jag känner som har slutat efter ponnytiden men jag har alltid tänkt att jag ska fortsätta med den här sporten, även om det kommer svackor eller motgångar. Om jag skulle välja själv så skulle jag givetvis alltid ha samma driv som som jag har nu, och det tror jag att jag kommer ha i framtiden också. Och jag kan inte tänka mig något annat sätt att leva på, avslutar Philip.